Granbarkborren i Uppland

Det har väl knappast undgått någon att granbarkborren orsakar stora skador på gran i Uppsala och våra Uppländska skogar, men varför denna stora spridning och vad gör vi med det?

Vad attackerar granbarkborren?

Inte en ny eller invasiv art

Granbarkborren är en naturlig del av de ekosystem som existerat på våra breddgrader sedan länge. I en urskog eller blandskog är granbarkborren så missgynnad att angrepp sällan blir särskilt utbredda. De är inte ett skadedjur utan tvärtom en viktig del av ekosystemets livscykel och skapar habitat för andra arter.

Det är i det ”moderna” skogsbrukets tidsålder med monokulturer och granplantager på fel ståndorter i kombination med ett varmare och torrare klimat som granbarkborrens utbredning fått fart och orsakat stora skador.

Läs mer om granbarkborrens roll i ekosystemet på skogsstyrelsens sida https://www.skogsstyrelsen.se/bruka-skog/skogsskador/insektsskador/granbarkborre/granbarkborrens-roll-i-skogens-ekosystem/

Trädens självförsvar

Trädens försvar vid ett angrepp är att transportera en form av kåda med kolbaserade tarpener under barken till angreppet vilket motar barkborren i dörren. Det är en svamp som barkborren bär med sig som triggar denna speciella reaktion i granen vilken alltså inte är densamma som vid ett rent mekaniskt angrepp, då ”vanlig kåda” strömmar till.

Skadad eller stressad

När skogen mår dåligt är det extra gynnsamt för granbarkborren. Barkborrarna klarar av att döda stressade träd betydligt lättare än friska träd. En stressad gran är sämre på att reagera på angrepp och en vindfälld gran gör det inte alls.

Gran på tallmark

Industrin har länge efterfrågat gran och därför har det planterats mycket gran sedan 60-talet. Man har ofta planterat gran som är en fuktälskande, näringskrävande trädslag på marker där det naturligt växer tall. Dessa marker är torrare och näringsfattigare vilket gör plantagerna torkkänsliga. Torka leder till stress och mindre måtståndskraft mot granbarkborreangrepp. Ofta är dessa plantager också monokulturer vilket gör dem till ett eldorado för granbarkborrar.

Förhindra angrepp av granbarkborren

Ha koll på din skog

Vill du bekämpa granbarkborren måste du ha koll på dess spridning i din skog, därför rekommenderas att du som skogsägare ser igenom dina bestånd ungefär var 10e vecka under sommaren.

Ett sätt att hålla koll på svärmningarna är att sätta ut feromonfällor som vittjas en gång i månaden. De mest utsatta platserna i skogen tenderar att vara i hyggeskanter med nyexponerad gammelskog, det kan därför vara en plats att hålla extra koll på och rikta sina insatser mot.

Hantera vindfällen skyndsamt

Den kanske bästa grogrunden för granbarkborre är färska vindfällen, dessa kan inte försvara sig mot ett angrepp och det är därför väldigt viktigt att få bort stormfällt virke ur skogen eller barka av den skyndsamt. Enligt skogsvårdslagen ska man ta ut vindfällena innan den nya generationen kläcks. Om träd fallit på vintern innebär detta att de bör vara hanterade, det vill säga utkörda eller avbarkade innan 1 juli i södra Sverige och 15 juli i norra delarna av landet. (Källa)

Om du har ett stort antal vindfällen och begränsade resurser rekommenderar Skogsstyrelsen att du prioriterar stormluckor med gran och andra solexponerade granvindfällen, dessa är mest attraktiva för granbarkborren.

Denna princip gäller förstås även färsk gran som fällts av människor.

Känns igen ett angripet träd

Leta intill tidigare angrepp, trots att granbarkborren kan flyga upp till en kilometer för att hitta nästa träd är sannorlikheten stor att träd bredvid ett tidigare angrepp blir nästa offer.

På håll kan ett levande men angripet träd kännas igen av att de har delvis bruna barr i kronan, tappar barren. De kan dock fortfarande se helt friska ut när de är angripna, så vi måste titta lite närmare för att vara säkra. Sök efter borrmjöl och ingångshål i levande träd. Brunt puder runt stammen, titta i barkflagorna och på kvistar långt ner på trädet.

Angreppen sker mellan 1 meter från marken och upp till 20 meters höjd eller tills virket blir för klent, där kan man också hitta ingångshål.

Låt torrgranar stå kvar

Granar som redan dött och tappat bark finns det ingen vits med att ta bort från skogen, det gör mer skada än nytta. Dessa torrakor är boplats för många olika arter, bland annat insekter som jagar  granbarkborre. Dessutom är död ved en oerhört viktig resurs för skogens ekosystem. Låt med andra ord torrgranarna vara, så länge de inte utgör en risk när de faller.

Förebygg med en blandad skog

Eftersträva en blandad skog med rätt träd på rätt plats. Gran är torkkänsligt och bör växa i sin rätta ståndort, det vill säga på fuktig och bördig mark. På torrare mark växer andra träslag, såsom tall. En inblandning av lövträd är även det ett försvar mot granbarksborrens angrepp. Att ersätta en monokultur av gran med en monokultur av tall är att åter igen lägga alla sina ägg i en korg, vem vet vilka förutsättningar vi kommer att ha i framtiden? Med all säkerhet kommer nya patogener, svampar, insekter och väderfenomen få en annan spridning i framtiden. En blandad skog är sprider ut riskerna.

Aktiv bekämpning av granbarkborre

Sök och plock

Denna metod går helt enkelt ut på att leta efter angripna granar där granbarkborrens avkomma befinner sig i ägg, larv eller puppstadiet och skyndsamt hantera dessa granar. Om det körs till industrin kan virket fortfarande vara fullvärdigt.

Denna bekämpning pågår konstant mellan 15 maj och 31 oktober.

Lock och plock, fångstdrivning, fångstvirke

Använd feromoner på levande träd vilket lockar till sig angrepp, när träden anses vara fullangripna avverkas de snabbt och körs iväg till industrin eller barkas av. Bäst effekt fås om de granar som väljs ut står utsatt, det vill säga vid en hyggeskant, på torrbacke eller vid ett tidigare angrepp.

Feromonfällor

Effektiviteten hos feromonfällorna kan diskuteras då det är en arbetsintesiv och inte särskilt effektiv metod. Det har dock visat sig att man kan minska angreppen i skogskanter med hjälp av fällor som attraherar granbarkborren med feromoner. Ofta kan det dock sitta fler barkborrar i träden runt fällorna än i själva fällorna. Så en strategi kan vara att sätta upp fällor, och hålla koll på närliggande träd, när dessa är fullangripna avverkas de och körs ut eller barkas av direkt.

Granbarkborrens livscykel

Granbarkborren övervintrar under mark i och när den vaknar upp på våren är det en större del av barkborrarna som flyger iväg från sin övervintringsplats och attackerar träd på annan plats, en mindre andel stannar i närheten och finner nya granar att gå in i. De som flyger iväg har visat sig inte reagera på feromoner innan de flugit en viss tid, detta gör att feromonfällor vid tidigare angrepp bara fångar den mindre andelen borrar – ca 30% – som inte är ”programerade” att först flyga.

Det som attraherar granbarkborren är dels ett ämne som finns i träden och dels ett ämne som granbarkborren producerar. Var för sig har dessa inte särskilt stor dragkraft men tillsammans är de starkt attraherande, det är dessa ämnen som används i de feromonfällor som finns på marknaden.

Huvudsvärmning

När det blivit tillräckligt varmt i marken, det varit frostfritt i någon vecka och det är 18 grader i luften kan granbarkborren kravla upp ur sin vintervila i marken och svärma för första gången. Hannarna hittar en lämplig gran, helst en stressad eller vindfälld sådan, gräver sig in i barken och producerar där ett feronom som attraherar andra barkborrar – både hanar och honor. Hanarna kommer till granen och gräver sig in i barken över hela trädet, när trädet inte kan motstå attacken kallar de till sig honorna som tar sig in i de parningskammare som hanarna bygger, upp till tre honor per hane. Där parar de sig varpå honan gräver en ca 10 cm lång modergång i trädets fiberriktning där hennes ägg läggs i sidorna av gången.

När äggen kläcks äter sig larverna vinkelrätt ut från modergången, efter 5-6 veckor förpuppar sig larverna, ytterliggare en vecka senare kläcks den nya granbarkborren. Den spenderar sedan ett par veckor med att äta av barken innan den tar sig ut och flyger vidare till nästa träd eller gräver sin ner i marken för att gå i vintervila.

Syskonkullsvärmning

En del av den första generationens granbarkborrar flyger efter äggläggningen vidare till ett nytt träd där den lägger sin andra kull. Detta kan ske upp till två gånger på ett år om vädret tillåter.

Andragenerationssvärmning

Historiskt har vädret satt stopp för innan den andra generationens granbarkborre hunnit mogna för svärming men de senaste åren har de långa somrarna och det milda vädret möjligjort för den andra generationen att hinna svärma och attackera nya träd innan vintervilan.

Vintervila

Granbarkborren övervintrar oftast under mark men kan ibland även finnas kvar under barken i ett sent angripet träd.

Har du granar och vill ha rådgivning eller hjälp med bekämpning? Hör av dig till oss på